woah!

Tiden bara flyger förbi, jag blir hur jäkla stressad som hellst. Jag lovar det känns som att det var igår jag satt på Örjansskolan och hade beslutsångest över vilket gymnasium jag skulle välja. Och nu är snart mitt liv över! Pratade lite med Oskar om vad han ska göra efter vi tagit studenten och jag blir något sad när jag insåg att dom som jag träffar nu kommer jag mycket troligt inte kunna hålla kontakten med om dom eller jag flyttar någon annanstans, ger det då någonting alls att äns försöka träffa nytt folk tills vi slutar? Åh! Näh, jag ska vara optimistisk. Allting går bara man försöker och jag lär ju knappast ge upp kontakten med mina vänner som jag har nu i första taget. Så lätt blir ni inte av med mig. Synd för er ;)